Inspirerad av lantmännens "var rädd om maten vecka" utmanar jag mig själv på ett vara rädd om maten i ett år. Jag tycker att jag är ganska bra på att ta hand om råvaror, så vad jag äter och vad jag kastar under ett års tid, ska bli intressant att se.

tisdag 1 januari 2013

Nytt år än en gång

Som sig bör välkomnade vi 2013 med en underbar brakmiddag, intagen iklädda långkalsonger i en stuga på landet, långt ifrån raketer och smällare. Maten var väldigt god, men sällskapet gjorde middagen!
En ganska avskalad dukning.
Vi startade med ett glas champange och lite tilltugg bestående av en lättsyltad rödlöksbåt barlastad med jordärtskockspuré, toppad med forellrom och en dillkvist, en rulle av schwarzwalderskinka fylld med färskost rejält smaksatt med soltorkade tomater, en bit knäcke med morbier, inte hemgjord jordgubbskompott, poppade pumpafrön. Serverade på pilgrimsmusselskal plockade på Shetlandsöarna.
Sen kom den kalla förrätten bestående av Breasola på spenatbädd, hyvlad parmesan, granatäppeldiamanter och en perfekt citrusolja. Senare kom även garnityr i form av smörgåskrasse på detta.
Den varma förätten var ett randigt, eller rangligt, laxtorn bestående av rökt lax och getost, stående på en grund av gulbeta, toppat med honung. Det saknas en rejäl timjankvist som man får fantisera dit.
Varmrätten bestod av älgwallenbergare med mandelpotatismos, sockerärtor, rårörda lingon, och för den som önskade fanns det en blandning av skogens svampar.
Desserten bestod av en creme caramel, smaksatt med vanilj och stjärnanis, accompangerad av sommarens smultron.
Till cafe au lait'en bjöds det en garnache med smak av Earl grey, beströdd med rostad cashewnöt och flingsalt.
Till tolvslaget lyckade vi klämma ner lite ost, och vi skålade i en smakfull Päroncider.

2 kommentarer:

  1. WOW! Vilken middag! Fattar inte hur du får ihop allting, sagt från en som åt tacos på nyår, haha.
    Fisk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tacos? När det finns fisk? Ja, jag säger då det!
      Kärlek!

      Radera